A1. maneter, koraller och havsanemoner
A2. De kan attackera fiender och byten med hjälp av nässelceller som innehåller ett giftigt ämne.
A3. plattmaskar, rundmaskar och ringmaskar
A4. blod
A5. plattmask
A6. rundmask
A7. snäckor, musslor och bläckfiskar
A8. spindeldjur, kräftdjur, mångfotingar och insekter
A9. spindeldjur
A10. gråsugga
A11. kräftdjur
A12. huvud, mellankropp och bakkropp
A13. Insekter har sex ben, spindeldjur har åtta ben.
A14. bin, humlor, getingar och myror
A15. sjöpungar och lansettfiskar
B1. I en koloni lever många encelliga djur tillsammans, och det är ingen skillnad mellan cellerna. I ett flercelligt djur finns specialiserade celler och organ.
B2. Leddjur har ett yttre skelett med leder som ger bra rörlighet. Sinnesorganen är väl utvecklade. Leddjuren är väl anpassade för liv på land och har en snabb förökning.
B3. Svampdjuren saknar organ och har få typer av specialiserade celler.
B4. Under ett stadium är djuren frisimmande och under det andra stadiet är de fastvuxna.
B5. Bläckfiskar kan lära sig saker och har bra minne. De kan också kommunicera med varandra genom färgväxlingar.
B6. Vid fullständig förvandling bildar larven en puppa där den förvandlas till en färdig insekt med ett helt annat utseende än larven. Vid ofullständig förvandling förändras larven gradvis till en fullbildad insekt utan något puppstadium.
B7. Getingen har starka varningsfärger som talar om att den är otrevlig att äta. Insektsätande djur lär sig att undvika den. Om en fluga har liknande varningsfärger kommer den att löpa mindre risk att bli uppäten.
B8. Tagghudingar går med hjälp av en massa små slangfötter. De saknar hjärna och kroppen är täckt med taggar. Djuren kan återbilda skadade kroppsdelar.
B9. Djuren har en ryggsträng och en nervbunt som under evolutionen har utvecklats vidare till den ryggrad och ryggmärg som finns hos ryggradsdjuren.
